Fullmåne

Jag har det tveksamma nöjet att vara känslig för fullmåne. Inte alla fullmånar, som tur är, men emellanåt är det nån typ av fullmåne på steroider och den märker jag. Om det beror på att det blir för ljust i sovrummet eller något annat vet jag inte men vaknar gör jag. I tisdags och onsdags (14:e-15:e oktober) var det rejäl fullmåne så båda dagarna vaknade jag runt klockan tre på natten, och var klarvaken.

Vad gjorde jag då? Försökte somna om så klart. Men det funkade inte. Så, jag tog tillfället i akt, accepterade min insomnia och fotgraferade natten från min balkong.

Efter en stunds artistiskt utlopp, kylig nattluft och beundran av månen så kom tröttheten tillbaka och jag kunde fortsätta min månskenssömn.

Här är ett axplock av min insomnia.










Bilderna har en slutartid på 10 eller 15 sekunder. Kameran är en Canon Digital Ixus 40, en förvånansvärt kompetent kompaktkamera från 2003. Självklart användes stativ.